Jag har just avslutat läsningen av romanen
Kaffe med rån och jag önskar att läsningen hade varat längre. För det är inte många gånger under mitt 84-åriga liv som jag efter min lässtund på kvällen gått och lagt mig med ett leende på läpparna. Men i denna roman har Ingelman-Sundberg på ett enkelt och humoristiskt sätt lyckats med att sätta fingret på många av det moderna samhällets tillkortakommanden. Med ett fint upplägg i Stockholmsmiljö målar hon upp en bild av ett Sverige som gång på gång försummar och förbiser sina äldre. Ett Sverige där man kanske hellre åldras i ett fängelse än i ett av dagens äldreboenden?
Margareta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar