Helaren är utan tvekan en av de bästa
kriminalromaner jag någonsin läst. Annorlunda. På ett bra sätt.
Helaren är en kriminalroman i ett
Helsingfors drabbat av miljöförsöring. Regnet öser ner konstant
och människor flyr från sina obeboeliga hem. Hela samhället har
gett upp. Polisen hinner inte utreda några brott, tidningarna
skriver numer bara om stjärnornas bissara liv eftersom de tror att
alla vill fly verkligheten och slippa nyheter om en värld som sakta
går under. Skumma vaktbolag växer upp som svampar överallt. Inget
är sig likt.
Förutom kärleken. Tapanis kärlek
till sin fru är lika stark som någonsin tidigare och när hon
försvinner tar han sig förbi hinder efter hinder i sitt sökande
efter henne. Hon är journalist, men tidningen verkar inte
intresserad av att hitta henne. Polisen är inte heller intresserad
först, men han lyckas träffa rätt person som blir involverad då
han hör att hon som försvunnit var mördaren Helaren på spåren.
Helaren, som mördar alla som haft med miljöförstöringen att göra.
Tapani tar sig sakta mot nya ledtrådar.
Han är poet och ser omvärlden med en lite annan blick. Han är
sympatisk och kärleken han känner är vackert beskriven. Romanen
berättas med annorlunda och bra språk. Trots att romanen är
förlagd i en tänkt dystopisk undergångsdrabbad värld, är livet i
denna värld inte det viktiga. Man får vissa detaljer men inte
många. Det viktiga i denna roman är kärleken, vikten av att
behålla sig själv och sina värderingar intakt. Att inte lamslås
och att slåss när det krävs för att behålla det som är viktigt.
Det är något befriande över att läsa om det allra värsta som kan
hända. Att få en berättelse om undergång där allt ställs på
sin spets, men där livet fortsätter och människor antingen går
under, utvecklar sina sämsta sidor, eller som Tapani, blir starkare
och trotsar allt för kärlekens skull.
Läs den!
Jenny
